Om omstarten ska bli något

Det behövs ett lokalt/regionalt perspektiv om omstarten ska bli något.

Sverige försöker rusta sig för en tid efter pandemin. Många förslag på åtgärder för att starta om efter den för samhället förlamande tiden med Corona har presenterats från olika håll. De politiska partierna, intresseorganisationer och akademi och t.o.m. en omstartskommission initierad av Stockholms Handelskammare har alla lagt fram förslag som syftar till en snabb återhämtning av samhällets olika verksamheter. Förslagen är i huvudsak på makronivå. Men det behövs också ett lokalt/regionalt perspektiv i den affärsmiljö där reella aktörerna finns.

Omstartskommissionens ordförande Klas Eklund har dess bättre satt ett kompletterande fokus på just åtgärder på det lokala planet. Nu handlar det om aktiviteter för att bygga innovativa lokala och regionala värdekedjor. Företagen måste, enligt Eklund, ges bättre möjligheter att utveckla och testa ny teknik snabbare och i verkliga förhållanden. ”Testningen går för långsamt och hämmas av byråkratiska tillståndsprocesser”. Man går så långt som att föreslå ”regulatoriska frizoner”. ”Systemdemonstratorer” är ett annat lanserat begrepp, som syftar till visa upp att värdekedjan verkligen fungerar.

Denna syn rimmar väl med den diskussion som förs inom nätverket Svenska Industrikommuner. Vi känner igen oss i upplevelsen av rena byråkratiska hinder, manifesterade i t ex orimliga ansökningsprocedurer, vilka försvårar för många små- och medelstora företag att ens försöka komma in i ansökningsvärldens rent excentriska terminologi. Med på resan finns också mer subtila byråkratiska attityder som hindrar innovationsprojekt att slå rot. Hindren av denna typ kan uttryckas som t ex: ”Så har vi aldrig gjort förut” eller ”Någon annan får ta risken med det nya.”

Det som behövs är ett klimat som stärker den lokala innovationskraften och där det finns tydliga incitament för ett omstartstänkande och för att utveckla systemdemonstratorer. Detta kräver ett lokalt ledarskap som förenar den offentliga sektorns förutsättningsskapande med den privata sektorns entreprenörer.

Det finns många potentiella systemdemonstratorer där svensk industri, kan visa framfötterna. Låt oss illustrera med den omstartseffekt som skulle kunna hänga samman med en bred och djup satsning på lokal vätgasproduktion och lokala/regionala nyttjare av den producerade energin. Värdekedjan innehåller vätgas för industriella ändamål för t ex transportsektorn: lastbilar, personbilar, bussar, tåg, båtar etc. Konsten är att skala upp denna typ av förnyelse. Det kräver ett aktivt samspel mellan politik och näringsliv.

I Mariestads Electrivillage finns redan en mindre systemdemonstrator som med gemensamma insatser kan få en stor genombrottsroll i Europa. Även de positiva sysselsättningseffekterna kan vara påtagliga. Det kan gälla t ex för Volvos vätgasambitioner för lastbilar, tågtillverkare i Västerås, lantbruket, energiförsörjning i fastigheter i många kommuner. Utmaningen är att komma igång med mer av djärva demonstratorer.

Motsvarande systemdemonstrartorer kan hittas i många lokala projekt kring t ex det ”Gröna Stålet” med aktörer som SSAB, LKAB och Vattenfall i Luleå, Oxelösund och Borlänge, materialteknik i Sandviken och Bergslagen, textilåtervinning i Kristinehamn och Vänersborg, energilagring i Skellefteå, nya digitaliserade tjänster i Gislaved, livslångt lärande och distansutbildning via digital teknik i mängder med platser men med en digital samlande hub i t ex Nacka, utveckling av 5G andra mobila tekniska system i Lund och Stockholm, 3D i Karlskoga och Finspång, gaming i Skövde, automatisering/robotisering i Västerås, självstyrande fordon i Göteborg, husbyggnad med nya byggmetoder i Piteå, nya kombinationer av trämaterial och smarta hus på flera platser i Småland, miljövänliga bränslen i Lysekil och Örnsköldsvik, life science i Göteborg, Malmö/Lund och Stockholm, nya miljövänliga gruvor på flera platser i Norrland, livsmedel i Götene. Pandemin har också visat på hur den lokala/regionala maten kan få inspiration från t ex Måltidsakademin i Grythyttan. Den röda tråden är egentligen den lokala specialiseringen och den kortare värdekedjan.

Tack och lov kan listan göras mycket längre. Därmed finns också en bas som kan ge näring åt en omstartsstrategi med nationell räckvidd. Men då måste näringspolitiken se med av på de lokala initiativen och hur dessa kan stöttas för att växa sig starka och lönsamma.

I var och en av dessa klusterliknande platser finns behov av systemdemonstratorer och en energisk kraftsamling. Mer av fokuserade satsningar och näringspolitiskt engagemang i dessa kluster kan ge en kraftig utväxling. Då kan Sverige inte bara genomföra en omstart, utan också växla upp i en innovations- och entreprenöriellt ledd utveckling mot ett hållbart samhälle. Det är denna inriktning som staten behöver stimulera vid sidan av de makroekonomiska satsningarna.

Christer Asplund Peter Nygårds
För Svenska industrikommuner